lookbehind

How should i cry?
How do i cry?
Ohh black black clouds are here.
How can i shake them off?
I wonder, sometimes i feel lonely even if i´m together whit nice and kind people.
How, how, yes how can i shake that feeling off?
Rain is coming down on my hat.
The rain like´s me, now how do i control the raindrops?
I just wonder.
Maybe, Ohh no i´m babbling again.

-

 Black clouds on your mind?

Du hade ingen aning, men jag tog reda på det iallafall.

Jag känner värkligen inte för någonting just nu. Allt känns så ansträngande, bara att vara vaken är jobbigt.. Men att sova är också jobbigt. Jag kan inte bestämma mig vad som är jobbigast... Pressen att man ska vara klar tills fredag.



Bilden är tagen då jag var i Kroatien.

Flyg fula huvudvärk och dö. Och den fula huvudvärken stanna kvar.... Så mycket saker som ska göras men görs inte. Så frustrerande! Jag får trösta mig med bra musik ~ (Anna Ternheim, No Subtel Man, Regina Spektor, Man of a Thousand Faces.) Gud nu fick jag den där lusten att ställa fram stativet och börja måla oljetavlor men det är så mörkt och det blir så svårt när det kmr in fel ljus.

Hur mår ni då? (Hoppas ni inte har den fruktansvärda huvudvärken som stör allt i min hjärna just nu..)

Orden som får mig att förstå bättre har tystnat. Bara en liten stund tystnad sedan ska jag tillbaka igen. Nu är det bokstäver och siffror som ska in i mitt huvud, men resultatet är int det bästa man hade förväntat sig. För något annat stör och rör i mitt huvud just nu. En del av dessa röriga moment är musikens tystnad och en annan är ointressanta tankar..

Borde göra: Matte

Måste göra: Lyssna på Paul McCartney på högsta volym.


Live and let die Paul McCartney, underbar.

Röd är det jag ser just nu. Och Paul McCartney som sjunger röda toner i mina hörlurar. Röd träfärg som sitter fast på mina händer, som råkade komma på det vita skrivbordet som råkade ha den efekten att det inte går bort. Jag ville ha en fin svag känsla på det röda hjärtat som senare kladdade ner min datamus. Kanske en tråkig vinkel? Jag borde ta med mera brus och kanske mera blekare?




 

Tiden fanns inte när man var liten. Värkligheten var där men uppfattades aldrig riktigt fullt ut. Vi trodde båda två att det var så enkelt och vi var nog inte ensamma om det heller. Medan tiden går och vi lär oss, så märker vi snart att vi måste anpassa oss åt det nya som vi riktigt inte var beredd på att det skulle komma..